Av Nina Jansdotter
Krönika – publicerad 2025-03-22
Foto: från Pexels
I mitt arbete reser jag mycket och det är en erfarenhet som både är rolig och utvecklande på många olika sätt. Resandet ger mig möjlighet att växa, både professionellt och personligt. Jag uppskattar verkligen den variation som det tillför i mitt liv. Min bakgrund är inom beteendevetenskap, ett område som alltid har fascinerat mig. Genom åren har jag skrivit flera böcker inom ämnet och arbetat som coach, både individuellt och i grupp. Det har gett mig en djup förståelse för hur människor fungerar, kommunicerar och utvecklas.
En av de saker jag älskar mest med att resa är att få möta nya människor från olika kulturer. För mig, som är genuint intresserad av beteenden och kommunikation, är detta en fantastisk möjlighet att lära mig mer om hur vi människor fungerar i olika sammanhang. Det är något magiskt med att dela ögonblick med människor från helt andra bakgrunder än min egen – det ger perspektiv och insikter som jag värderar högt. Självklart finns det andra aspekter av resandet som också är härliga: att upptäcka nya platser, smaka på lokal mat eller bara njuta av att vara i en annan miljö. Men det är just mötet med människor som lämnar störst avtryck hos mig. Varje resa lär mig något nytt – om mig själv, om andra eller om världen omkring mig.
När jag reser, till exempel på flyg eller tåg, kan mitt humör variera mycket beroende på dagsformen. Ibland känner jag ett behov av att dra mig tillbaka och fokusera inåt. Då handlar det om att vila, koppla av och ge mig själv tid för reflektion. Det kan innebära att jag småslumrar, mediterar eller låter tankarna vandra fritt kring saker jag funderar över. Ofta passar jag också på att läsa eller rensa i min mobil – en slags mental och digital detox som känns skönt när jag är på väg någonstans.
Men lika ofta kan jag vara på ett helt annat humör – ett mer extrovert sådant. Då blir jag nyfiken på människorna omkring mig och tar gärna initiativ till samtal med den som sitter bredvid, förutsatt att de också verkar öppna för det. Jag har blivit ganska bra på att bryta isen och få igång samtal som kan ta oväntade riktningar. Det fascinerande med sådana möten är att de ofta känns unika; det finns en särskild dynamik när man delar resan mot samma destination men kommer från helt olika livssituationer. Kanske har vi olika jobb, intressen eller mål, men för stunden befinner vi oss ändå i samma kontext – vilket skapar en gemenskap som kan leda till riktigt spännande samtal.
Det är något speciellt med de möten man får när man reser. De kan vara korta men ändå minnesvärda, ibland till och med livsförändrande. Just den känslan av att "sitta i samma båt" – bokstavligt eller bildligt talat – gör samtalen ofta mer öppna och spontana än vad de kanske skulle vara i andra sammanhang. Jag tror många kan känna igen sig i detta: hur en enkel konversation under en resa plötsligt kan ge nya perspektiv eller skapa ett minne man bär med sig länge.
Så för mig handlar resandet inte bara om att ta sig från punkt A till punkt B – det är en möjlighet till utveckling, möten och reflektion. Oavsett om jag går inåt eller utåt under resan lär jag mig alltid något nytt, och det är precis det som gör varje resa så värdefull för mig. Hoppas att du också har varit med om liknande möten på någon av dina egna resor.
