Av Britt-Inger Jonsson
Bra att veta – publicerad 2024-08-10
Foto: från Pixabay
Sandloppor och sandflugor är pyttesmå men väldigt jobbiga att råka ut för. Här kan du läsa om var de förekommer och hur du kan skydda dig mot dem.
Sandloppor och sandflugor är inte samma sak. De har dock en hel del gemensamt och det är långt ifrån roligt att stöta på dem då deras bett orsakar svår klåda, eller ännu värre kan göra oss sjuka. Som tur är finns det några sätt man kan försöka undvika dem på och deras bett är också relativt enkla att känna igen.
Sandloppan är cirka 1 millimeter lång och är den minsta kända lopparten. Trots sin litenhet kan den hoppa 20 cm rakt upp. Den lever huvudsakligen i tropiskt klimat och fanns ursprungligen i Sydamerika och Västindien, men finns numera även i Afrika, Indien och Pakistan.
Sandloppans bett orsakar kliande utslag som liknar myggbett och kan finnas kvar i flera dagar och ibland i flera veckor. Om man kliar sönder betten kan man få problem med infektioner och varande sår. Det vanligaste infektionsområdet är fötterna, men alla delar av kroppen kan angripas av parasiterna.
Loppornas bett sker helt smärtfritt och det är inte förrän efter flera dagar, när de ökat sin volym, som det brukar ge värden några som helst symtom.
Klådan av betten kan lindras av insmörjning med Hydrokortison Evolan kräm, tigerbalsam eller Aloe Vera.
Sandloppshonan gräver sig in i huden hos människor (eller andra däggdjur) där den kan orsaka en hudsjukdom som kallas tungiasis. När honan har lagt sina ägg dör hon, men sitter kvar och kan då orsaka ytterligare infektioner. Man brukar märka en fläck eller knuta i huden. Hemvändande resenärer brukar sällan ha mer än en knuta och förloppet läker som regel ut själv. Men behövs behandling av tungiasis så består den av att hela loppan avlägsnas och ibland ges också en kompletterande antibiotikabehandling.
Lopporna finns framförallt i våt sand där tidvattnet just har dragit sig undan. Öar med större skillnader vid tidvatten verkar vara mer drabbade än andra. Det sägs också att de är ett större problem på relativt öde stränder. Detta för att äggen får ligga mer ifred i sanden och kläckas på sådana ställen. Sandlopporna är också mer aktiva runt soluppgång och solnedgång samt efter regn.
Heltäckande skor och insektsspray är att föredra i områden där det förekommer sandloppor samt att ligga på en solsäng i stället för direkt i sanden. Att smörja in sig med kokosolja sägs också kunna hjälpa, då drunknar de.
Det finns många olika typer av sandflugor. Även sandflugor brukar orsaka bett med svår klåda. Klådan brukar dock gå över på några dagar. Men en typ av sandflugan (Leishmania-parasiter) kan vara farlig.
Sandflugor är mer utbredda än sandlopporna. De finns i subtropiska och tropiska områden i hela världen, även runt Medelhavet i Europa. De finns främst runt stränder med tidvatten men kan även förekomma på fler ställen. Sandflugor är också något större än sandloppor och kan bli 2–3 millimeter långa. De påminner lite om knott.
Sandflugornas bett skiljer sig från sandloppornas bett och det gör också utslagen. Bett från sandflugor ger i regel större utslag och med en liten "böld" som sticker ut.
Om man kliar sönder utslagen kan de bli infekterade eller klia ännu mer. För att lindra klådan kan man smörja med Hydrokortison Evolan kräm eller annan lugnande kräm som till exempel Aloe Vera. Även tigerbalsam kan ge lindring mot klådan.
